Analys av konstbild

Konstverket Sixtinska madonnan är gjord av Rafael Sanzio 1513-1514
Olja på duk, 270 x 201 cm. Den finns på Gemäldegalerie i Dresden.

Färger – linjer – ljus/skugga
Bilden består av en man, två kvinnor ett barn, samt två keruber. Mannen och kvinnorna befinner sig tillsammans med barnet på ett moln. Mannen ses knäböjande till vänster på bilden. Kvinnan med barnet är placerad stående centralt i bildrummet. Till höger på bilden befinner sig den andra kvinnan i en knäböjande ställning. Mannen är vänd mot kvinnan med barnet och tittar upp på dem. Sin vänstra hand håller mannen över sitt bröst och med sin högra hand pekar han rakt ut mot betraktaren. Kvinnan i mitten håller barnet i famnen mot sitt högra bröst och skuldra. Barnet hålls så att betraktaren kan se barnet framifrån. Båda har ansiktet vänt ut mot betraktaren. Kvinnan har sin högra fot placerad något framför den vänstra. Den knäböjande kvinnan till höger ser man från sidan. Hon vänder ansiktet mot betraktaren med en nedslående blick. Vänster arm är böjd och med handen i brösthöjd håller hon om en schal.
Keruberna är placerade centralt längst ner i bilden.
Keruben till vänster håller sin högra arm framför sig på en hylla. Den vänstra armbågen har stöd på hyllan och handen hålls under hakan. Blicken är riktad snett upp åt höger. Av keruben till höger ser man bara armar och huvud. Den har sina armar
lagda i kors framför sig, håller huvudet svagt bakåtböjt och tittar snett upp åt vänster.
På keruben till vänster syns en vinge som skiftar i grönt och rött på den högra skuldran. Keruben till vänster har två synliga vingar med likartad färgställning.
På var sida av den stående kvinnan hänger det gröna draperier som dragits isär. Draperierna är upphängda i små ringar på en svagt böjd stång som sträcker sig vågrätt över bildytan högst upp på bilden. Mellan det högra draperiet och den knäböjande kvinnan skymtas en byggnad.
Den knäböjande mannen har på sig en vit särk. Över särken bär han en gyllene kåpa vilken är rikt broderad med rött foder. Runt halsen hänger en schal som hålls in runt midjan.
Mannen bär skägg och har en tunn något spretig hårkrans runt sin skalp.
Nedanför mannen har en strutformad påvekrona placerats. Den är vit och har tre
gyllene kransar.
Kvinnan som håller barnet har på sig en rödklänning och en vit tunn genomskinlig
broderad schal hängande runt halsen. Över klänningen bär hon ett blått kläde. På huvudet har hon en slöja den hänger ned så att slöjan även omsluter hennes överkropp och barnet. Barnet är naket.
Kvinnan till höger på bilden har på sig en blå klänning med aprikosfärgade puffärmar.
Tyget på överärmen hålls in med ett blått brett band. Över kvinnans höger axel hänger ett
grönt draperat tygstycke. Tyget fortsätter ner över hennes vänstra höft. En tunnare
schal ligger korsad över ryggen och den fortsätter upp över vänstra axeln. Kvinnan bär ett hårband som syns i håret på hjässan och som även kommer fram vi hårfästet.
Alla personer på bilden har en gloria över sina huvuden.
Området runt den stående kvinnan, mellan draperierna är gråvitt och man kan ana mängder av ansikten, Närmst runt kvinnan finns ett gulaktigt sken. Ljuset upplevs komma bakom kvinnan och barnet.

Perspektiv
Personerna är placerade i en triangel. Den stående kvinnans ansikte befinner sig i toppen på triangeln. De knäböjande personerna innesluts av sidolinjerna av triangeln. Det ger en känslan av centralperspektiv. Mannen pekar med sin högra hand ut mot betraktaren och det ger en perspektivisk förkortning. Keruberna som befinner sig i nedre delen av bilden ger ett framför bakom perspektiv, då de befinner sig framför molnen.

Bildrum – bildplan – bilddjup
Keruberna och påvekronan är placerade längst ner på bildytan, alldeles nedanför molnet. Det uppfattas som de är åtskilda och framför molnet. Personerna står i en triangel och de är placerade på molnet. De knäböjande personerna är placerade nedanför den stående kvinnan och upplevs därför befinna sig längre fram i bildrummet än kvinnan, men bakom keruberna. Draperierna ger bilden en avgränsning och skärmar av mot den gråvita ytan med ansikten, vilka upplevs befinna sig bakom personerna och draperiet.

Denotation
I boken Konstens värld, har jag funnit förklaringar till vilka personerna är.
Personerna som Rafael har målat föreställer den helige Sixtus II som knäböjer framför Jesusbarnet i Madonnans famn. Den knäböjande kvinnan till höger är S:ta Barbara. Att de är heliga personer visas med att alla har en gloria.

Konnotation
De tecken som kan avläsas i bilden är att påvens kappa har ett vapen broderat på sig som tillhörde familjen della Roveres. S:ta Barbara är dödsögonblickets skyddsängel. Draperiet skiljer det jordiska från himmelriket. Påven Julius II tillhörde familjen Rovere hade dött och målningen beställdes till hans ära. Dessa olika tecken ger betraktaren en bild av hur påven togs emot vid sitt inträdande till himmelriket. Då han fick möta Jesusbarnet och Madonnan. Bakom draperiet skymtar alla döda som inväntar Julius II:s ankomst till himlen.

Parafras
Det här konstverket är ingen parafras utan beställdes till Julius II:s begravningsceremoni.

Stereotyp
Bilder på Madonnan och Jesusbarnet är vanligt förekommande. Madonnan, Jesus moder avbildas ofta som en ung kvinna. Enligt traditionen brukar man måla jungfru Maria i en blå kappa över en röd klänning.
För att särskilja vanliga människor från helgon tilldelas gudomliga personerna en gloria.

Metafor
Molnen illustrerar tillsammans med keruberna himlen, dit man kommer när man dött. Draperiet symboliserargränsen mellan jordelivet och himmelriket.

Metonym
Ett barn i en kvinnas armar symboliserar här Jesus som i sin tur representerar
kristendomen, det goda i världen och för det gudomliga.
Keruberna

Synekdoke
Påvekronan representerar påven, kyrkan och den religiösa makt påven har.

Sammanfattning:
Rafael fick ett uppdrag att göra en målning till Sixtus II begravning. Målningen visar hur Rafael tänkte sig Sixtus II möte med livet efter döden. Bilden illustrerar själva dödsögonblicket när påven får möta Jesus Kristus Guds son och jungfru Maria. Ett möte som för en påve måste vara ett stort ögonblick. Jesus har avbildats som ett oskuldsfullt naket barn. Draperiet har dragits åt sidan av dödsögonblickets helgon Sankta Barbara. Evigheten skymtar bakom draperiet med alla döda människor som väntar på att få möta påven. Keruberna är idag populära att avbildade i många olika sammanhang. Däremot att det är Rafael som är upphovsmannen till dessa två bokmärksänglar, är det inte så många som känner till

Litteratur : Konstens värld.
Bohuslänningens Boktryckeri AB. Uddevalla 1985